Tibet

Tibet är en historisk region som täcker stora delar av den tibetanska platån i Centralasien. Det är det traditionella hemlandet för det tibetanska folket såväl som för några andra etniska grupper som Monpa-, Qiang- och Lhoba-folket och är nu också bebott av ett betydande antal Han-kineser och Hui-folk. Tibet är den högst belägna regionen på jorden, med en genomsnittlig höjd på 4 900 meter. Den högsta höjden i Tibet är Mount Everest, jordens högsta berg, som reser sig 8 848 m över havet.

Det tibetanska riket uppstod på 600-talet, men med imperiets fall delades regionen snart upp i en mängd olika territorier. Huvuddelen av västra och centrala Tibet var ofta åtminstone nominellt enat under en serie tibetanska regeringar i Lhasa, Shigatse eller närliggande platser; dessa regeringar var vid olika tidpunkter under mongoliskt och kinesiskt överherre välde. Således förblev Tibet en överhöghet under de mongoliska och senare kinesiska härskarna i Nanjing och Peking, med rimlig autonomi given till de tibetanska ledarna. De östra regionerna Kham och Amdo upprätthöll ofta en mer decentraliserad inhemsk politisk struktur, uppdelad mellan ett antal små furstendömen och stam grupper, samtidigt som de ofta föll mer direkt under kinesiskt styre efter slaget vid Chamdo. Större delen av detta område införlivades så småningom i de kinesiska provinserna Sichuan och Qinghai. Tibets nuvarande gränser fastställdes generellt under 1700-talet.